Hur ska jag leva i den här världen utan att sälja min själ?

02.10.2017

Du känner tumultet av känslor cirkulera runt inom dig som i ett evigt ekorrhjul. Det går framåt och samma procedurer ständigt återkommande men du kommer aldrig av hjulet. Takten ökar bara och det känns som att du håller på att tappa fotfästet. Till slut krackelerar du, du ramlar av. Slås abrubt ut ur hjulet. Ner på marken. PANG! Rätt i backen utan skydd.
Ensam och förvirrad. Du försöker till och m...ed desperat att ta dig tillbaka upp på hjulet. Men det går inte. Du känner dig misslyckad. Ser hur andra fortsätter springa där. Men du lyckas inte ens komma upp.
Plötsligt börjar du förnimma något djupt inom dig som legat kvävd så länge. Alla lager av självförakt och tron om att alla andra är så perfekta har fått dig att glömma av vem du är.
Du börjar inse att livet inte handlar om materiella ting, inte heller om hur man "förväntas" vara för att passa in, du börjar se genom fasaderna.
Allt tydligare ser du, allt tydligare känner du, allt tydligare vet du.
Men vem är du att sticka ut hakan och utmana samhällets uppbyggnad och struktur. Vad vet du om människan?
Vem är du att våga bryta tystnaden?
Inombords skriker du, du gråter, du vill att fler ska förstå.
Men de förstår inte........de ser inte samma som du. Du tystnar. Fast att du redan sett, tiger du. I rädsla för vad samhället ska tycka och tänka. Sakta sakta börjar du iklä dig skyddsdräkten. Som skyddar dig mot omvärlden och dig själv. Du gör det du måste för att överleva i den här strukturen.
Vad spelar det för roll vad du sett när omgivningen varken vill eller förstår innebörden?
Hur mycket ska du orka kämpa för att hålla lågan brinnande i den allt mer kvävande energin? Hur länge ska du hålla ut? Hur ska du överleva rent praktist i den här världen om fler inte förstår vikten av att släppa sina egon? Vad spelar det då för roll vad du gör? Är det inte lika bra att du tystnar så att människor kan fortsätta leva i sin illusion om hur det egocentriska världen är det som är det gällande. Är det inte lika bra att du lägger hela själsperspektivet på hyllan och endast är i din fysiska kropp? Vore det inte så mycket enklare? Att bara tänka på dig själv?
Nej! Hellre avslutar jag den här fysiska reinkarnationen än att kväva min låga och min längtan. Även i de mörkaste stunderna av förtvivlan och oro letar sig ljuset in och påminner. Det finns ingen återvändo.
Var modig! Ge inte upp. Det finns fler som du, som jag som varit nere och vänt. Stångat oss blodiga i förtvivlan och uppgivenhet. Jag vill leva till fullo, fullt ut genom mitt hjärta. Jag vill expandera ut mina sinnen i den 5dimensionella frekvensen så att jag i min 3dimensionella fysiska kropp kan uppleva livet på ett djupare plan. Uppleva livet ännu mer genom en total sinnesnärvaro. Leva livet ännu mer för mig " på riktigt", jag vill kunna överleva i den här strukturen. Jag vet bara inte hur det ska gå till i praktiken.
Vem har sagt att det ska vara lätt att vara människa? Det borde vara lättare att leva genom sitt hjärta som är ett fysiskt organ som pulserar inuti din kropp än att leva utifrån ditt ego som ligger utanför din fysiska kropp. Varför denna komplexitet?
Jag är inget offer för omvärlden! Jag måste bara förstå hur man lever utefter hjärtat i det här samhället utan att sälja min själ och min längtan efter att känna freden i mitt hjärta, se freden i dina ögon och handlingar, känna freden i och på Gaia. Jag ger inte upp men idag är människan i mig tagen och liiite uppgiven. Imorgon är en ny dag och lågan är åter stark.



 Namaste // Maria Visa mer